Nyligen uppvaktades kulturministern av representanter för tryckta tidningar. De vill förstås ha statligt stöd för sin utgivning, nu när läsarna flyttar till de digitala medierna.
Deras argument är att intäkterna från sajter, läsplattor och mobiltjänster inte räcker för att försörja redaktionerna – samtidigt som de framhäver betydelsen av den traditionella journalistiken.
Det resonemanget väcker omedelbart två motfrågor:
- Vilket värde sätter egentligen människor på journalistiken?
- Vilka alternativ finns det?
Digitaliseringen innebär bland annat att värdet av olika ingående komponenter sjunker över tid. Från början upptäcktes att det gällde själva datorkraften. Sedan har det visat sig att detsamma gäller även för minnes- och bredbandskapacitet. I längden tenderar sådana grundläggande nätfunktioner att gå mot värde noll.
Nu verkar det som att journalistiskt innehåll regleras av samma lagar. Mediernas svårigheter att ta betalt för nyheter är bara ett av flera tecken på att värdet är lågt för den som surfar. Här i Sverige har vi ju Aftonbladet som har lyckats väl affärsmässigt med sina nättjänster. Det är nu ett globalt undantag och exempelvis i USA ägnar medelamerikanen bara en minut om dagen till internetnyheter. Det tyder både på lågt intresse och också på liten potential för att tjäna pengar på digital journalistik.
Ett alternativ för mediebolagen är att skapa innehåll som både är exklusivt och attraktivt. I nordvästra Skåne har HD.se vuxit förbi Aftonbladet genom att erbjuda ett relevant lokalt material. Sådana trafikmängder är en första förutsättning för lönsamhet.
Alternativen för den vanliga internetanvändaren är mycket stort. Journalistik som fyller medborgarens behov av information ersätts bland annat av direkt tillgång till källorna. Till exempel presenterar de flesta myndigheter statistik och omfattande faktauppgifter om sitt arbete och på regeringens hemsida finns utredningar, propositioner med mera.
Uppgifter om slöseri, missbruk och fuffens måste komma från annat håll. Men även här finns alternativ till traditionell journalistik. Idag är det närmaste en folkrörelse, eller åtminstone ett folknöje, att gräva i oegentligheter och publicera sig på bloggar eller intressesajter.
Chansen är stor att den som har specialintressen redan går till designade tjänster som både är mer djuplodande och mer omfattande än mediernas. Den sportintresserad får till exempel både live- och resultatrapportering från spelbolagens appar eller tjänster som Sportmate - helt utan kostnad.
Alltså: gratisalternativen gör att de flesta informationsbehov kan tillfredställas utan traditionell journalistik. Fortfarande erbjuder tidningar en annan, och i många fall bättre, läsupplevelse. Denna bör medieföretag värna om till dess att de kan identifiera och producera digitalt innehåll som människor är beredda att betala för.